Under mina studier av foto- och kamerahistoria så har jag upptäckt att det inte finns speciellt mycket dokumenterat om svensk kamerahistoria. För att göra något åt detta har jag skrivit denna sammanställning. Den är naturligtvis inte fullständig ännu. Jag är därför mycket tacksam om ni hör av er till mig, om ni har synpunkter eller uppgifter som saknas i min sammanställning. Det kan bl.a finnas modell varianter (ex.v format, objektiv etc) som kanske inte finns med.
Svensk kamerahistoria är inte alltid så enkel och många uppgifter om tillverkare etc. är ibland motstridiga. Ett flertal företag importerade kameror som såldes under eget namn, eller med sin fotohandlarskylt, men de hade aldrig någon egen tillverkning i Sverige.
Den första svenska kamerakonstruktören, som jag hittat, är ingenjören och överstelöjtnanten Wilhelm Theodor Unge (1845-1915), som på Paris utställningen 1867, kunde ställa ut en hembyggd, hopfällbar handkamera med plåtmagasin. Den kunde laddas med 12 tanninkollodiumplåtar, 8x11 cm.
Kameran bestod av en liten plåtlåda, 11,5x10,5x4,5 cm Den var öppen på ena sidan, där en ljustät, svart bälg bildade själva kamerarummet. Kamerafronten med objektiv satt i bälgens andra ända. Lådan var indelad i två fack, ett mindre framtill för den plåt som var i tur att exponeras, försedd med en vanlig kassettlucka, och ett större fack för den övriga laddningen. Detta senare facket hade ett ljustätt skjutlock för plåtväxlingen. För att skydda den plåt som befann sig i exponeringsfacket och för att möjliggöra byte av exponerad plåt mot oexponerad, var en påse eller växelsäck av dubbelt svart siden fäst över lådans uppåtvända öppning. I skiljeväggen mellan lådans båda fack var insatt en bygel, som var rörlig ett litet stycke upp och ned i både exponeringsfacket och i magasinet. Nedtill var denna försedd med en tunn fläns, vars yttre kant stöder den plåt, som var i exponeringsläget och den inre kanten stöder den närmaste plåten, av dem som fanns i förrådsfacket. På bygelns övre kant satt en tunga för att kunna draga upp eller trycka ner bygeln. Ett par fjädrar i bakre facket pressade plåtladdningen fram mot skiljeväggen.
När kameran skulle användas, drogs bälgen ut och hölls stabil med stag av mässing, ena änden fäst vid lådans sida, och den andra vid kamerafronten. Med hjälp av ett par utvikbara fotstänger kunde kameran, vid fotograferingen, placeras på ett fast stöd. Inställningen skedde genom att objektivet var förskjutbart i ett yttre fast rör. Objektivröret var dessutom försedd med en ingraverad inställningsskala.
Plåtväxlingen gick till på följande sätt. Locket över det större facket drogs ut. Därefter fattade man med fingrarna om tungans översta del och drog bygeln uppåt. Då följde både den exponerade plåten och den närmast väggen stående oexponerade. Sedan greppade man om kanten av den exponerade plåten, drog ut denna helt och hållet och flyttade den över till det större facket, d.v.s till tomrummet bakom plåtarna. Slutligen tog man på samma sätt den oexponerade plåten och flyttade den över till exponeringsfacket, och sedan plåt efter plåt tills hela laddningen exponerats. Allt detta utfördes inne i växelsäcken. Omladdningen skedde sedan i mörkrum.
En annan tidig svensk kamerakonstruktör var Gustaf W:son Cronquist (1878-1967). Cronquist var civilingenjör och kemist och arbetade inom cement- & tegelindustrin och därefter som avdelningschef på Gumælius annonsbyrå.
Hans stora intresse var fotografin. Sin hemmagjorda kamera tillverkade han omkring åren 1893/1894, som 15-åring. Han byggde kameran av en cigarrlåda. En vänlig apotekare hjälpte honom att beräkna brännvidden etc. Mormors glasögon fick bli objektiv, bländaren gjorde han av en skrivbordspärm och slutaren var en kork. Kameran laddades med en glasplåt åt gången.
Cronquist intresserade sig tidigt för färgfotografin, på autochromeplåtar, glasdiapositiv i format 9x12cm, som kunde betraktas på en ljuslåda eller visas i skioptikonapparat.. Senare övergick han till färgrasterplåtar och i slutet av 1930-talet började han fotografera med Kodaks nya färgdiapositivfilm, Kodachrome, i småbildsformat. Han fick, med tiden, ett av Europas största privata färgbildsarkiv, ca 50.000 fotografier, varav drygt 600 autokromer från 1920- och 30-talen.. En mindre del av dessa finns i Stockholms stadsmuseets samlingar. Tyvärr så är många av hans färgbilder i ganska dåligt skick. Det verkar som om de bästa bilderna visats alltför många gånger i varma skioptikonapparater. Cronquist var verksam som fotograf ända upp i 85-årsåldern.
Omkring 1920 konstruerades den första svenska småbildskameran av överingenjören vid AB L.M Ericsson, Oskar Grabe. Kameran byggdes av L.M Ericssons skickligaste finmekaniker som fritidsarbete. Den var mycket lik den tyska kameran "Minnigraph". Vilken kamera som tillverkades först har inte gått att avgöra; tidsuppgifterna är mycket osäkra.
Den var avsett för plåtar (28x28 mm) och alltså ingen småbildskamera i vår moderna mening med 135-kassetter. Måtten var 36x65x108 mm, objektivet ej medräknat. Objektivet var en Goerz "Kino-Hypar" 1:3, med avståndsinställning ned till under en meter. Slutaren var av ridåtyp och av metall och inställbar för tider från 1 till 1/500 sekund.
De små plåtarna placerades i var sin kassett av plåt, vilken placerades i en större magasinskassett som rymde 24 plåtar. Plåtväxlingen utfördes genom att draga ned ett handtag i kamerans botten, som samtidigt spände slutaren. Ett automatiskt räkneverk registrerade hur många plåtar som exponerats. Eftersom det inte fanns så små plåtar i handeln, konstruerade man en särskild liten skärapparat, som av en 6,5 cm plåt skar till ett halvt dussin miniatyrplåtar.
Kameran tillverkades i endast omkring 20 exemplar men några användes till långt in på 1940-talet. Som tillbehör tillverkades också en tankframkallningsanordning samt en speciell förstorningsapparat.
Kameran finns omnämnd i "McKeown´s Price Guide to Antique & Classic Cameras 2001-2002" och Abring´s "von Daguerre bis Heute III".
August Westberg, verkmästare vid Numa Petersons Handels- & Fabriks AB, hjälpte Nils Strindberg (1872-1897), att konstruera en specialkamera, inför Salomon August Andrées (1854-1897), ballongfärd mot Nordpolen, 1897.
Objektivet var en Zeiss satsanastigmat med 16 cm brännvidd, slutaren en Anschütj fokalplanslutare med en gardinfart mellan 1/15 - 1/1000 sek. Negativmaterialet var Kodaks rullkassetter, 13x18cm. Kameran var försedd med två vattenpass och en kompass och kunde kopiera in datum, tid och vädersträck. Objektivet kunde bytas ut mot två Goerz dubbelanastigmater för stereoskopiska bilder.
Kameran kunde dessutom användas som stol vid raster på polarisen!
Filmerna hittades 1930, på Vitön, nordost om Svalbard, där de hade legat 33 år i kylan. De var tillverkade av cellulosanitrat, som långsamt bryts ner av sig själv. John Hertzberg (1871-1935), docent vid Tekniska Högskolan, lyckades framkalla och rädda 93 av de 240 infrusna bilderna. Ett antal av fotografierna bildar tillsammans ett 360 ° panorama över islandskapet.
AB Svenska Kamerafabriken, Göteborg, tillverkade under 1890-talet, Svenska Magazine Camera, en svart läder/ träkamera för 8x10,5 plåtar och Wasa Typ H1 9x12cm, H3 stereovariant 8,25x17cm samt H4, fallplåtskameror för plåtar. (se nedan, om fallplåtskameran) Kamerorna såldes bl.a av Stölten & Simmonsen i Malmö.
Har tyvärr inte hittat några uppgifter om Wasa H2.
John Hugo Svensson,(1867-1942), föddes i Onsala, i norra Halland. Svensson utbildade sig till ingenjör och 1890 startade Hugo Svensson och kollegan Carl Georg Dahlgren (-1896), en mekanisk verkstad under namnet "C.G. Dahlgren & Co", och sysslade med mekanisk tillverkning. De kompletterade varandra utmärkt. Hugo Svensson var uppfinnaren och konstruktören och Dahlgren hade hand om det affärsmässiga. Firman var granne med fotogrossisten "F.W. Hasselblad & Co" och de fick reparationsuppdrag därifrån. På så sätt kom de in på kameratillverkning.
I början kopierade de kameror som de tidigare reparerat. Hugo Svensson var dock intresserad av kamera-konstruktioner och försökte sig på förbättringar men även egna konstruktioner. Både kopierade och egna konstruktioner marknadsfördes av Hasselblad.
Efter Dahlgrens död, 1896, löste Svensson ut Dahlgrens änka ur firman och brodern Yngve Svensson (1874-1960) blev hans kompanjon. Firman bytte då namn till Hugo Svensson & Co.
Egen katalog
1902 lät Hugo Svensson trycka upp en egen katalog och själv börja sälja sina produkter. Första katalogen hade endast 20 sidor. Den innehöll fyra olika egentillverkade modeller, "Svenska Express", "Simil Express", "Svea" och "Stella". Samtliga kameror fanns med varierande antal plåtar och olika format. Alla utom Simil fanns även i stereo-variant.
Katalogen innehöll också instruktioner och tips, som gjorde den även till en liten handbok.
Hugo Svensson saluförde även tyska kameror, objektiv och tillbehör m.m i sin katalog. Fram till slutet av 1940-talet kom katalogen ut vid 21 tillfällen.
Svenska Express
Hugo Svenssons första kamera var fallplåtskameran "Svenska Express" för plåtar 6x9, 9x12 och 10x15cm. Den började byggas omkring år 1893. Troligen var det en kopia av italienska firman Murers Express-kamera, Murer´s Express Newness, som marknadsfördes av Hasselblad. Det var en enkel och vanlig modell omkring sekelskiftet.
Fallplåtskameran bestod av en svart låda med handtag och objektiv med fast skärpesinställninng. Ett antal plåtar, (vanligen 6, 8 eller 12st, 6x9cm, 9x12cm, 10x15cm eller 12x16,5cm). placerades i en hållare av tunn plåt och ställdes på högkant mot en mekanism. En konisk spiralfjäder fäst på insidan av kamerans med gångjärn försedda bakstycke tryckte plåtarna fram mot mekanismen. Bakstycket var också den lucka där kameran kunde öppnas för laddning och urtag av plåtarna. När en plåt exponerats, lösgjordes mekanismen med en knapp på kamerans utsida, varvid den exponerade plåten föll ned i botten på kameran och nästa plåt trycktes fram, klar för exponering. Fallet dämpades av bladfjädrar fästa på insidans gavlar. Fjädrarna hade också till uppgift att hålla de exponerade plåtarna på plats om kameran råkade vändas. Laddning och urtagning av plåtarna måste ske i mörkrum.
Svenska Express tillverkades även i en stereovariant "Svenska-Stereoskop-Express", en kopia av "Murer Express Stereoscopic". Finns under några andra varierande namn, "Express-Stereoskop", "Svenska-Stereoskop-Kamera-Express", "Handkamera nr 2" och "Svenska Express nr 10" Den fanns för 12 plåtar 8¼ x 17cm eller 24 plåtar 8¼ x 8¼ cm. Den hade två 125 mm objektiv f/11, giljotinslutare 1 - 1/100 + T och central sökare.
Simil Express
Simil Express var en enklare och billigare variant av Svenska Express. Den fanns endast med i den första katalogen från 1902.
Svea-kameran
Hugo Svenssons första egna konstruktion var "Svea-kameran". I början marknadsfördes även den under Hasselblads namn. Det var en fallplåtskamera av samma typ som Express-kameran. Den var dock större och tungre och gjord för plåtar 9x12 och 12x16,5cm och kunde laddas med upp till 24 plåtar. Objektivet var utbytbart och kameran hade en funktion för restitution. Kameran var främst konstruerad för yrkesfotografer. Den tillverkades också i stereovarianter "Svea Modell. L", Svea Modell Z" och "Svea Modell 8".
1894 uppmärksammades kamerorna första gången på allvar. "Svensk Express" fick då bl.a både guldmedalj och hedersomnämnade på en utställning i Uddevalla. En "Svensk Express" kostade vid sekelskiftet ca 75 kronor och "Svea", som var en förbättrad och mer påkostad variant av Express-kameran kostade med Zeiss anastigmatoptik ca 225 kronor
Fram till år 1894 hade företaget tillverkat 472 kameror men enbart under året därpå tillverkades 766 kameror.
Stella-kameran
Stellakameran, från ca 1910-talet, var en hopfällbar fickformatkamera och hade, istället för ett magasin, utbytbara kasetter på baksidan. På bilden ses Stella Mod. P för plåtar och planfilms 9x12 cm. Stella Mod. X fanns för plåtar och planfilms 10x15 cm och Stella Mod. R för plåtar och planfilms 9x12 cm. Dessutom tillverkades stereoskopskamerorna Stella Mod. 8 och Stella Mod. Z för plåtar 8,5x17 cm och planfilms (filmpack) 8x16 cm.
Klappkameran "Lilli"
1910 kom firmans sjätte katalog. Där presenterades nästa egentillverkade kamera, klappkameran "Lilli". Det var en ihopfällbar kamera för plåtar och rullfilm i formatet 4,5x6 cm. Modellen blev mycket kortlivad och fanns endast med i denna katalog. Den torde finnas i mycket få exemplar.
Freja-kameror
Freja I och II var handkameror av Expresstyp. Freja I hade växelmagasin för 12 plåtar 9x12 cm. Kameran hade avståndsinställning, två briljantsökare, två vattenpass, två stativmuttrar, klädsel i chagrinskinn och metalltråds- eller gummibollsavtryckare. Kameran kunde levererades med några olika objektiv varianter, insatt i sektorslutar, från 1 sek - 1/100 sek.
Freja II för plåtar och planfilms 10x15 cm, hade avståndsinställning, två vattenpass, två stativmuttrar och metalltrådsavtryckare. Kameran kunde levererades med några olika objektiv varianter, insatt i sektorslutare, från 1 sek - 1/100 sek. Kamerans front med objektiv, slutare och sökare var förskjutbar i två riktningar.
Packfick-kameran
Hugo Svensson & Co sista egenproducerade handkamera blev denna "tack-tick", eller Packfick- kameran" i 6x9 format, som lanserades i den åttonde katalogen 1913. Den var, liksom Lilli-kameran, en liten och behändig kamera med den skillnaden att man återgått till ett större negativformat, 6x9.
Fram till 1913 hade man tillverka mer än 13.000 kameror, de flesta av typ "Svea" och "Svensk Express".
Eget märkesnamn "Hessco"
Under 1920-talet började rullfilmen slå igenom och Hugo Svensson lade därför ner tillverkningen av lådkameror för plåtar och byggde om kamerafabriken till serviceverkstad. Istället ökade de på importerade produkter. Den fjortonde katalogen, som kom 1922, innehöll importerade kameror och andra produkter under det egna märkesnamnet "Hessco" och "Runa". Exempel på detta är "Hessco Box, 6x9", som tillverkades av Woldemar Beier, Freital, Tyskland, ca 1935-39, (Beier-Box) och fanns i tre varianter, och "Runa-kameran, Mod A 3x4, Mod B 4,5x6 resp Mod C 6x9, tillverkade av Emil Hofert, Eho-Kamera- Fabrik, (Eho Altissa) Dresden, Tyskland.
Hessco Arkivkamera
Kameran konstruerades enligt Prof. A.Odencrants system och var avsedd för reproduktion av handlingar. Bilderna togs i negativformatet 32x50 mm, på operforerad kinofilm. Uttagbara kassetter rymde upp till 30 meter film. Kameran var försedd med automatisk slutare, 1 sek - 1/125 sek.
Hessco Multiplex
Omkring 1930 började Hugo Svensson åter att utveckla en egen modell, "Hessco Multiplex". Det var ingen handkamera utan en ateljé kamera, avsett för automatisk seriebildstagning av porträtt i miniatyrnegativ- format. Den var inställbar för olika bildformat motsvarande ett bildantal från 48 ned till 4 bilder på 12x16,5 cm plåt.
Kameran presenterades för första gången i den 18:e katalogen som kom ut 1935. Kameran utvecklades under 1930 o 1940-talen. Modellen på bild presenterades 1938 i katalog nr 19. Modell 1941, fanns i två varianter, med objektiv "Victar 1:4,5" eller "Xenar 1:3,5". 1942, kom en ny modell med två identiska objektiv (Xenar 1:3,5), ett för exponering och ett för skärpeinställning och bildkontroll. Den kallades modell 1942 eller "Nya Multiplex". Den tidigare modellen kallades "Orginal Multiplex".
Till alla kameramodellerna användes plåtar eller bladfilm 12x16,5 cm. "Orginal Multiplex" kunde inställas för 9 bildformat, motsvarande ett bildantal från 48 (2x2 cm) ned till 12 (4x4 cm) per plåt. "Nya Multiplex" kunde inställas för samma format och dessutom för 4 (5,7x8 cm), 6 (3,2x8 cm) och 8 bilder (5,7x4 cm) per plåt.
1946 kom ytterligare en ny modell som var utrustad med elektrisk motordrift.
Hessco Lilla Multiplex
I Hessco katalogen nr 28 1955, presenterades Hessco Lilla Multiplex. En seriekamera för plåtar 9x12cm eller bladfilm 10x13cm (4x5tum) och 9x12cm, med serietagning upp till 16 bilder på en 9x12cm plåt.
Konstruktionen var den samma som den större 12x16,5cm, men mindre. Slutaren var omarbetad, inställbar för 1/10 - 1/50sek samt T & B inställning. och utrustad med två identiska utbytbara antireflexbehandlade objektiv Cooke anastigmat 1:3,5/10,5 cm.
Lilla Multiplex levererades med specialkassetter och utfördes endast för handdrift. Principen var den samma som för Multiplex 12x16,5cm. Bildantal och bildstorlek blev på 9x12cm serieplåt 16 bilder (2x3cm), 12 bilder (3x3cm,) 9 bilder (3x3,6cm), 8 bilder (4,2x3cm), 6 bilder (4,2x3,6cm) och
4 bilder (4,2x5,5cm).
Multiplex kamerorna kunde levereras ett höj och sänkbart gaffel- eller bordsstativ.
Multiplex blev företagets största kamerasucce och mest kända produkt. Med tiden blev det dock svårt, att hitta avsättning för Multiplexkamerorna, bl.a för att kameran var av sådan god kvalitet, att den inte behövde bytas ut i första taget.
Hessco Special - Multiplikator
1944 presenterade Hugo Svensson & Co, Hessco Special - Multiplikator, för tagning av serier om 4, 6, 9 eller 15 bilder på 12x16,5 cm plåt. Kameran inpassades till befintlig atelje- eller stativkamera och var avsedd för ateljer som inte hade användning för en fullständig Multiplex-utrustning för serieporträtt.
Flygspaningskamera
När svenska försvaret, under våren 1940, var i behov av en flygspaningskamera, så gick förfrågan först till Hugo Svensson & Co, men de tackade nej. Även F.N.S. (Forsners, Nerlien och Stölten) tackade nej. Förfrågan gick då till Victor Hasselblad, som tog uppdraget, (se "Hasselblads Historia") .
Övrig fotoutrustning
Hugo Svensson & Co tillverkade även förstorningsapparater, bl.a Hessco förstorningsapparat Mod. A, för seriekartan, kopieringsapparater, torrmonteringspressar, högglanspressar, torkskåp, ateljeslutaren "Exakt" och förvaringslåtor för plåtar.
1911 registrerades "Merkur" som varumärke, under vilket företaget saluförde egna kemikalier och även en förstorningsapparat.
Egen fototidskrift
1919 startade HugoSvensson & Co, en egen fototidskrift, "Kamerabilden". Den vände sig till både amatörer och professionella fotografer. Den fick en genomsnittlig upplaga på ca 10.000 ex per nummer, och distriburerades över hela Skandinavien. De flesta artiklarna skrevs av den yngre brodern, Albert Svensson, som även gav ut ett fotografiskt lexikon.. Tidningen innehöll en hel del reklam för Hugo Svensson & Co och deras produkter. Tidningen kom ut med ett dubbelnummer 1944, men lades sedan ner.
I juli 1966 köptes Hugo Svensson & Co av Ilford, som då bytte namn till Ilford Foto AB.
Göteborgs Kamerafabrik, tillverkade, under mitten av 1940-talet, Mefag, en metallådkamera för 6x6, på 120-film, under det registrerade varumärket "Mefag Göteborg" Mindre varianter finns. Bl.a kan frammatningsvredet ha olika räffling, objektivöppningen i blank eller svart metall, gravyr "Made in Sweden" på frammatningsvredet eller "Made in Sweden by Mefag" på bärremmen och antalet nitar.
När "Mefag" i Göteborg, lades ner, köpte, Svensk Kamera Industri, Halmstad, verktygen m.m och tillverkade "Handy Box" omkring åren 1947-48. De behöll då det registrerade varumärket, "Mefag" och ingraverade, på några varianter "Made in Sweden by Mefag". I den medföljande bruksanvisningen står "Centraltr. Halmstad".
Firmans ägare hette Yngve Larsson. År 1941 startade han en postorderfirma "Handelsfirman Record". Efter kriget, ca 1946, började han tillverka kameror och företaget Svensk Kameraindustri, Halmstad bildades.Tillverkningen pågick till ca 1955. Kamerahuset pressades i Perstorp, linser köptes från Tyskland, slutare och sökarschakt tillverkades i Halmstad, där även montering skedde. Modellen kallades "Fotima Reflex" och "Fotax Flexo och var en enkel svart bakelitkamera av spegelreflex typ, för 3x4cm på 127-film.
En tysk fabrik tillverkade en kamera som hette "Photina Reflex", och Svensk Kamera Industri tvingades, att ändra namnet på sin "Fotima Reflex" till "Fotax Flexo".
En tredje, ovanlig variant finns, med frontskylten märkt "Gunnars Foto" (kameran till vänster på bilden)
Kamerorna hade ett enkelt fixfokus objektiv med fast bländare ca 8/11 och slutare T & M (B + ca 1/50)
Några olika utseendemässiga varianter finns. Texten "Made in Sweden" saknas på frontskylten, bärremsknapp saknas, olika frammatningsrattar, etc.
På kamera kartongen står "Svensk Spegelreflexkamera. Tillverkare: Svensk Kameraindustri, Halmstad".
Fotax Mini och Fotax Mini II a. Bakelitkamera för 25x25mm på speciell 35mm rullfilm. tillverkad 1948. Det finns obekräftade uppgifter som säger,att modellerna först gjordes av en dansk fabrik, men att det senare blev ett samarbete med Svensk Kamera Industri, som senare övertog tillverkningen och skötte försäljningen i Sverige.
(se även uppgifterna om Mefag och Handy Box ovan)
AB Foko i Stockholm, tillverkade, under 1930-talet, en seriekamera, "Foko-Express", som tog 18 bilder, (6x3 bilder) 25x40 mm på 12x16 cm plåt, genom att objektivet rörde sig framför plåten. Kameran hade ibsorslutare, 1 - 1/150 sek, och objektivet var Laack-Regulyt 1:3,5/7,5cm eller Trioplan 1:3,5/7,5cm. Finns i en träfärgad (bild) och en svartmålad version.
1921 startade, den tyske krigsfotografen och skandinaviske representanten för Leonarverken, Fritz Weist (1885-1956), sitt företag, AB Fritz Weist & Co, i Stockholm. Företaget expanderade under 1930-talet, då tiderna var dåliga och verkstäder runt om i landet ropade på arbete.
Weist konstruerade först en enkel förstorningsapparat, Uniprint, men lämnade ut bygget på entreprenad. Det blev upptakten till dotterföretaget, Fotomekano, som Fritz Weist bildade 1940, med en egen fabrik i Jakobsberg utanför Stockholm. Man anställde en platschef och konstruktör, Einar Bohmelin (1915-1999) som konstruerade ett flertal fototekniska apparatur som Fritz Weist kunde marknadsföra både i Sverige och utomlands. Småverkstäder lite varstans i landet tillverkade delar till apparaterna.
Under kriget blev den svenska fotomarknaden avstängd från all import och Weists Fotomekano blev plötsligt den enda tillgängliga tillverkaren av fotografiska produkter. Företaget fick förfrågningar från yrkesfotografer, att tillverka projektorer, spotlights, förstorningsapparater, kopieringsapparater, torkpressar mm. och de arbetade för högtryck för att klara marknadens behov.
Fotomat, seriekamera. Efter många års arbete kunde Fritz Weist & Co, på S:t Eriksmässan i augusti 1945, presentera en ny seriekamera. Fotomat-kameran gav 24 bilder på en plåt i format 12x16,5. Kameran hade enögd spegelreflexsökare och var mindre än de dittills kända seriekamerorna.
Unibox. Men Fritz Weist, med konstruktören Bohmelin, ville göra en enkel, bra och billig boxkamera för 6x6-formatet. Det blev Unibox, som tillverkades under första halvan av 1950-talet, i en serie om cirka 40.000 ex. Unibox var en tvåögd lådkamera, för 6x6 på 620-spole. Kamerahöljet tillverkades i isolit av Skånska Ättiksfabriken, (nuvarande Perstorp AB) i Skåne och monterades i Jakobsberg. Kameran hade en slutartid (1/30) + B, fast bländare (f/11) och fixfokus. Linsen köptes från en liten optikfirma i tyska Wetzlar. Den lilla robusta och prisbilliga boxkameran blev en succé, inte bara inom Sverige. I Weists katalog från 1954 kostade kameran då 18 kronor.
I Abrings "von Daguerre bis Heute III" finns kameran beskriven men felaktigt anges, att den är tillverkad av Universal Camera Co., Usa.
I mitten av 1960-talet gick Fritz Weist & Co samman med FNS-Foto AB, som blev FNS-Weist AB.
Se FNS-Foto.
Henrik Larsson, Uppsala var gift med porträttfotografen Inga Larsson. Han konstruerade och tillverkade en helautomatisk ateljekamera, med eldrift, för negativ 55x75, 75x85 och 85x115, i olika kombinationer på porträttfilm 18x24. Kameran hade parallaxfri spegelreflexinställning på en visirskiva i ljusschakt.
Slutaren utlöstes på elektrisk väg med strömbrytare på en 2,25 m lång kabel. Därefter flyttades kassetten och slutaren spändes automatiskt med den inbyggda elmotorn. Slutaren hade tre olika exponeringstider, objektiv med bajonettfattning och brännvidderna 18-30 cm. Kameran och stativ var tillverkade i polerad alm.
Kameran tillverkades från ca 1946 till 1958 och hade då krävt 10 års arbete. Tillverkningen påbörjades i källarvåningen i Larssons villa i Graneberg vid Mälaren. Där arbetade 5 specialarbetare. En fabrik ritades för 20 anställda och direktör Erik Wolrath satsade pengar, köpte tomt och byggde en fabrik på Danmarksgatan i Uppsala.
Wolrath drev på, att Larsson även skulle ta fram en mindre kamera. Det blev Hela-kameran, tvåögd spegelreflex lådkamera, tillverkad från 1948 till mitten av 1950-talet. Kameran hade enkelt objektiv, med avståndsinställning. Den finns i två varianter, objektiv med fast bländare 1:6,3 med slutartider 1/25 + B, resp.objektiv 1:6,3 och bländareval 6,3 9 11 och 16 med slutartider 1/25, 1/50 och 1/100. Den tillverkades i ca 600-700 ex. Den blev ingen större succé.
1936 lämnade den ungerskfödde (i Nagybanya i dåvarande Transylvanien), modellsnickaren Szilárd Szabad (1907-1994) sitt hemland och åkte till Belgien. Han hade lärt sig esperanto och i Belgien träffade han en svensk esperantist som berättade om vår Tekniska aftonskola. Szabad tog chansen och flyttade till Stockholm. Där fick han jobb hos sin bekant från Belgien, för att snickra antika möbler, och kom in på Stockholms Tekniska Institut, STI. Där gick han på flyglinjen mellan 1937 och 1941. Hemma i Nagybánya hade han uppfunnit en helikopter. Det andra världskriget fick dock Szabad, att tappa intresset för flygfarkoster och som utlänning var han rädd för, att anta erbjudanden om jobb inom flygindustrin.
Egen snickeriverkstad.
Under studieåren arbetade Szabad en tid som modellbyggare på en firma på Hamngatan i Stockholm. I samma hus satt Sigurd Johansson och gjorde skyltar och reklam åt Hasselblads Fotografiska och Szabad kom där i kontakt med fotografin. Efter avslutade studier, 1941, startade han egen snickeriverkstad på Malmskillnadsgatan 34 B, och tillverkade bl.a gjut-modeller.
Tillverkade träkassetter.
Snart började det komma in reparationsarbeten på gamla träkassetter från Hasselblads. Under kriget och efterkrigsåren var det svårt att få tag på nya kassetter. Szabad tröttnade snart på, att reparera trasiga träkassetter och kom på idén att börja tillverka 50 egna kassetter. Hasselblad beställde 500 och med åren skulle det bli tiotusentals kassetter.
Byggde en rörlig kamera för storformat.
Szabad uppmuntrades av många fotografer, bl.a Birger Eriksson, Ole Werner, Erik Lundquist m.fl. från ateljé Herman Bergne i Hästskopalatset på Hamngatan i Stockholm, som önskade en ateljekamera med rörligare bakstycke. "Bygg en rörlig kamera åt oss" bad fotograferna. De jobbade alla med Eastmans ateljékamera, en bra grundkonstruktion, men med fast front och ett inte speciellt rörligt bakstycke. Szabad utgick från Eastmans konstruktion men ritade en kamera med extra stor vridning och lutning på bakstycket.
Ritningarna var klara den 27/10 1945. En förbättrad prototyp visades upp för Hasselblads, och inköpschefen i Göteborg beställde 10 stycken och från Stockholms-kontoret, 50 exemplar. Han tillverkade denna första serie, 12x16,5-kameror och senare även 9x12-kameror.
Röda kamerorna.
Den första serien var inte någon tekniskt fulländad produkt, men för varje ny serie om 100 kameror gjordes viktiga förbättringar. Szabad lyssnad mycket till andra yrkesfotografer och kamerabyggares synpunkter. De första "röda kamerorna" byggdes i mahogny. Så småningom numrerades kamerorna på bottenplattans bakre gavel och försågs med årtal. Bälgarna tillverkades, i verkstaden, av Ingrid Isaksson, som bl.a vek och klistrade alla bälgarna. De tillverkades av konstläder, som var tjockt och stelt.
Osålda kameror i garderoben.
Kamerorna kom under de första åren att, säljas under namnet Hasselblads Universalkamera. För grossistfirman Hasselblad var detta ett försäljningsargument och en förutsättning. Och Hasselblad köpte allt han kunde tillverka.
Omkring 1952 gav han dock svaret till Hasselblad, att "han inte längre hade några Hasselblad-kameror, att sälja, endast Szabad-kameror". Följden blev, att de hade osålda kameror, i varje garderob hemma. Hasselblad köpte då endast styckevis, när de inte längre fick sätta sitt eget namn på dem.
Svarta kamerorna.
1952 var Szabad färdig med en nykonstruerad kamera, i svart trä och blank metall. Denna modell hade hel bottenram, som kunde dras ut till dubbelt utdrag och mattskivan kunde vridas. Konstruktionen var stabilare och man slapp den bakre, lösa bottenramen, som fotograferna ofta glömde.
Bottenramen på den svarta kameran fälldes upp bakom mattskivan och hakades fast på den skruv som höll mattskivan i läge. Konstruktionen uppvisade också en dubbelt höjbar front och ett stativfäste som kunde förskjutas, så att man fick bra balans på stativet. Dessa svarta kameror byggdes i tre format, 9x12, 12x16 1/2 och 18x24. Ca 1.500 Szabadkameror.
Som mest jobbade ett tiotal i hans lilla verkstad på Malmskillnadsgatan 34 B, (bilden). De flesta var elever på någon av Stockholms aftonskolor, som jobbade på dagarna vid sidan av de tekniska studierna. 1959 flyttade han verkstaden till Wicanders gamla korvfabrik på Tavastgatan på Södermalm, då hans tidigare lokaler i Klarakvarteren revs.
Ca 1.500 Szabadkameror tillverkades mellan åren 1945 -1962, och exporterades till Norge, Finland och i slutet av 1950-talet även ett femtiotal till USA, i negativformaten 4x5" och 5x7".
Reprokameror på specialbeställning
Szabad byggde även reprokameror på specialbeställning till bl.a Nationalmuseum och Svenska Dagbladet, för negativformatet 24x30 och 30x40, två reprokameror till SAAB, 24x30, och en liten serie på 25 ateljekameror till Hasselblads.
Objektiven importerades från Carl Zeiss, Rodenstock, Goerz och Schneider Kreuznarch. Långt in på 1960-talet var denna svenska kamera, en favoritkameran för otaliga ateljéfotografer.
Tillverkade ateljestativ.
Omkring 1962 flyttade han ut till Västerhaninge, söder om Stockholm, och fortsatte där med kameratillverkning i mindre omfattning, men allt mer med tillverkning av ateljestativ, som kom att exporteras till åtskilda länder i Europa. Under 1980-talet hade han ett nära samarbete med Pendings mekaniska verkstad i Falkenberg, för stativens konstruktion och utveckling. 1989 övertog de äganderättentill Szabad-stativen.
Stereokamera. Jag har inte hittat några ytterliggare uppgifter om denna stereokamera tillverkad av Szabad under 1950/60tal. Troligen är det en prototyp som aldrig kom ut i serietillverkning. Tillverkad i teak, 2 objektiv Rodenstock Apo-Ronar 1:9/150mm och Synchro-Compur 1sek-1/500. "S. Szabad, Stockholm"- gravyr på framsidan.
Bild och uppgifter från LP-Foto auktion nr 59
Möbelsnickaren och fotografen, Erik Hedman, föddes i Hosjö, år 1905. Under 1950-talet, när han flyttade hem till Korsnäs, började han tillverka en ateljekamera för yrkesfotografer, tvåögd spegelreflex, som såldes genom fotofirman "Fritz Weist" i Stockholm. Kameran tillverkades i ca 20 exemplar. Brodern Gustav, som tagit över faderns möbelsnickeri, hjälpte till med träarbeten. Weist kom senare igen med en ny order på flera Hedman- kameror, men då hade Erik Hedman tröttnat och det blev inga flera kameror tillverkade.
De tidiga kamerorna hade namnet "Hedman" och "EH" på framsidan.
Kameran finns i några olika varianter med bl.a olika träslag, objektiv, sökarobjektiv, slutare, magasin och kombinationer, som Voigtländer Heliar, Rodenstock Yvar 4,5/21cm, Plaubel Anticomar 1:4,2/21 cm, Zeiss Jena Tessar 4,5/25cm, Plaubel magasin, och slutare, ex Compound 1-1/75, och av sektortyp med tiderna 1/50, 1/25, 1/10 och B. Den var synkroniserad för blixt. Kameran hade rullfilmskassett för 9 bilder 6x8 cm på B2-8-filmrulle. Bakstycket med kassetten var vridbar för fotografering i stående eller liggande format. Vid vridning av bakstycket vreds även mattskivan, så att den alltid hade rätt läge.
Erik Hedman tillverkade även en mindre och enklare kamera för 120-film. Den tillverkades endast i några få exemplar.
Under första delen av 1980-talet, kom Kurt Lundell, slöjdlärare från Skövde, i kontakt med storformatkameran. Lundell var en hängiven amatörfotograf. Han bestämde sig för att försöka bygga en förstorningsapparat för 9x12 format. Han fick då en idé att även bygga en egen storformatkamera.
1982 stod "Lundell- kameran" klar. Kamerahuset byggdes i amerikansk körsbär, jakaranda, rosenträ och valnöt. Metalldelarna gjordes i mässing och bälgen gjordes av veckad klot, samma material som bokbindare använder. Underredet, en optisk bänk med två slädar, - en metallprofil i botten som de rörliga fram- och bakstyckena sitter på är en egen stålkonstruktion. Optiken köpte han från Rodenstock i Västtyskland.
Kameran byggdes på det gamla hantverksmässiga sättet, som gör varje kamera unik. Under 1980-talet torde han ha byggt ca 15-20 kameror. Det blev aldrig tal om någon massproduktion. Varje exemplar var ett beställningsverk Den kostad då mellan 8.000 och 10.000 kronor och innebar mellan 50 och 100 timmars arbete. Kameran marknadsfördes av "Tekno optik", i Stockholm. Den är märkt med "L" på framsidan.
Dan Göransson, (musiker, urmakare, sjuksköterska, finsnickare och kreativ fotograf) från Getinge i Halland, designade, konstruerade och tillverkade under 1990-talet, en handgjord storformatkamera "Danzone Field 45". Kameran är tillverkad av Honduras mahogny med rattar av jakaranda och polerade och klarlackade mässingbeslag.
Kameran har separata justeringar för alla inställningar och kuggstång för fokusering både bak och fram. Mattskivan är belagd med ett speciellt vax för, att möjliggöra bästa fokusering. Filmformat 6x7 cm - 9x12 cm/ 4x5 tum. Storlek 350x196x240 mm och väger 1.600 g.
Fokalavståndet ligger på 57-307 mm men objektiv med brännvidder 90-240 mm rekommenderas.
Kameran levererades i en väska i trä, justerbart motljusskydd samt tre st objektivplattor.
Tre kameror numrerades, övriga är prototyper. Totalt tillverkades 8 ex inkl de tre numrerade.
På bilden ses nr 3 med Schneider Kreuznach Symmar 5,6/150mm och 4x5" filmhållare. Den klubbades på LP-Foto auktion i juli 2023, för 6.500:-
Ovanliga special kameror
Holmlund. Reprokamera, tillverkad i trä och metall, av Holmlunds kameraverkstad, i Stockholm, 1920-tal. Innehavare av verkstaden var E.A Adamsson. Kameran stod ofta tvärvänd vid användning. Den fanns vid fotoavdelningen på F21 i Luleå, och användes som reprokamera.
Holmberg. Reprokamera, tillverkad omkring 1920, av Holmbergs kameraverkstad i Stockholm. Kameran är tillverkad i trä och metall. Delar av kameran är tillverkad i Tyskland.
Tage H. Andersson (1915-1986), Falköping, startade 1940, en tillverkning av helautomatiska arkivkameror. När 2:a världskriget bröt ut behövde banker, institutioner och myndigheter få tag på utrustning för avfotografering av handlingar. Mikrofilmade handlingar tar mycket mindre utrymme jämfört med en pappershandling och orginalhandlingar ville företagen bevara på ett säkert sätt. Några andra kopieringsmetoder fanns inte vid den här tiden.
Andersson byggde ett par olika försöksmodeller som motsvarade förväntningarna och ca 1944 hade han skapat den slutgiltiga konstruktionen, i samråd med Zeiss Svenska AB, som även skötte försäljningen av denna arkivkamera.
På ett golvstativet vilade ett höj- och sänkbart arbetsbord. För belysning av orginalen fanns två stora ställbara plåtreflektorer, vardera med 3 vanliga glödlampor. Inställningen av skärpa gjordes genom, att höja eller sänka kameran till markeringar utifrån orginalets format. Kameran var motordriven och utrustad med ett Tessar objektiv 1:3/5,5cm. Kamerans kassetter rymde 30 meter film som motsvarade 750 tagningar i normalformatet 24x36mm. Det fanns även specialutförande för mindre format som 24x30mm, 24x24mm eller 18x24mm.
Orginalet placerades på arbetsbordet. En golvtrampa nertrycktes varvid bordet lyftes upp mot en spegelskiva, så att orginalet pressades plant. Genom en knapptryckning startade den motordrivna kameran. En bildruta exponerades och filmen matades fram ett steg. Man lyfte därefter på golvtrampan, varvid arbetsbordet sänktes och man kunde med en hand vända sida eller byta orginal.
Andersson konstruerade även en storformatkamera, för reproduktioner. Kameran på bilden nedan är tillverkad 1960. De tidiga modellerna gick på rälsstativ. Objektivet är Rodenstock APO Ronar 1:9/480mm. Måtten är 50cm (bredd) x 70cm (höjd). För ljussättningen fanns två kolstavslampor.
Efter kriget började man tillverka utrustning till den grafiska industrin, bl.a reproduktions-kameror, kopieringsramar m.m
1975 omorganiserades företaget till ett legoföretag för tillverkning åt andra företag, bl.a IBM, Saab, Ericsson och Hasselblad.
Porträttkamera, (ID-foto) producerad av "Rollfilm Aktiebolag". Kameran är försedd med axelstöd, markeringsarm för fast avstånd och objektiv med ljusstyrka 1:2,8 och brännvidden 90 mm. Belysningen utgjordes av en 100 W reflektorlampa. Kameran laddades med 30 meter film som räckte för 750 exponeringar.
Eric Rothfjell från Tornedalen, (1913-1999) var först i världen med ID-fotografering. Det fanns inget system för detta så han konstruerade en kamera som fotograferade personen samtidigt som personens ID-uppgifter fotograferades. Rothfjell började bygga 1944 och sex år senare hade han prototypen färdig. Systemet kallades "Antenna", efter den antenn-liknande sökaren.
Sökaren riktades mot den person som skulle fotograferas. Samtidigt med, att personen placerades sig framför kameran stacks ett kort med registeruppgifter in i en hållare, och ögonblicket efter, att porträttet tagits fälldes hållaren upp framför objektivet, som samtidigt automatiskt förseddes med en försättslins, som förlänger brännvidden för, att registerkortet skall avbildas på hela nästa bildruta.
Rothfjell startade företaget Rollfilm, i Haparanda men flyttade efter några år till Stockholm och Luntmakargatan..
Bänk-kamera konstruerad av urmakaren Sigurd Ekström. Utbytbart objektiv på platta. Normalobjektiv Linhof Angulon 1:6,8/90mm och Compur Rapid slutare.
Folke Stehager (1907-1985), född Karlsson, i Stehag nära Eslöv i Skåne. Hans föräldrar var Kristoffer Karlsson (1873-1951) och Alma Josefina Barnekow (1877-1947).
Stehager tillverkade troligen två parkkameror för eget bruk.
Som 18 åring, ca 1925, tillverkade han sin första parkkamera. På bilden hans andra hembyggda kamera av 1927-års modell.
Stehager fotograferade badstrandgäster i Sjöholmen vid Ringsjön, för 25 öre per bild. Detta för, att få råd att bl.a bygga radioapparater, som var hans stora intresse.
Kameran var en föregångare till en snabbbildskamera, med framkallning och kopiering inne i kameran, på ca 10 minuter.
Kameran fungerar även som mörkrum och framkallningen sker inne i kameran, med höger hand genom en lucka och "övervakas" genom ett titthål med rödfilter. Efter exponering framkallas den negativa pappersbilden, fixeras och sköljes av. Därefter avfotograferades den negativa bilden på en platta framför kameran och framkallningsprocessen upprepas..
Kameratypen förekom ofta på kända turistställen och finns troligen i flera modeller av olika tillverkare.
Höghastighetskameror är en specialkamera som används för, att dokumentera mycket snabba förlopp, bl.a gevärskulor, krock-studier m.m Man fotograferade förloppet med hög bildfrekvens och förloppet kunde därefter studeras med lägre bild-hastighet, ("ultrarapid"). Kameratypen ligger kanske i gränszonen mellan stillbildskameror och filmkameror. Den ligger därför något utanför, denna sidas område. Men eftersom det är en svensk konstruktör, så tycker jag, att det är intressant, att nämna den här.
Jörgen Lexander, (bilden), Ove Södergran m.fl konstruerade ett antal höghastighetskameror, under tidsperioden, ca 1957 - 1999, i några olika filmformat och typer.
Några exempel
MS 230. Höghastighetskamera av metall och plast. Bildfrekvens: 150 bilder/sek. Exponeringstid: 100 mikrosek. Bildstorlek: 32x210 mm. Bildbredd: 230 mm. Objektiv: Topogon med 93 graders bildvinkel och 100 mm brännvid.. 3.300 bilder/sek. Tillverkades i mycket få ex. Kamerans utförande är avsedd, att få plats i en missilspets och konstruerades för, att användas för avbildning av robortarnas startförlopp. Kameran användes även, 1964, av Volvo vid test av säkerhetsbälten vid krockprov.
MS 16. Höghastighetskamera med bildfrekvens max 3.500 bilder/sek. Filmbredd: 16 mm, filmkapacitet: 100 ft, ca 30 m, totalt ca 4.000 bilder. Filmen drevs kontinuerligt från förådsspolen till upptagningsspolen. Under bildens exponering kompenserades filmrörelsen med en roterande glasplatta monterad i slutaren. Två bilder per slutarvarv exponerades. Kamerakonstruktionen var i sin helhet principiellt enkel. Komplikationerna låg i filmaccelerationen, 2.000 bilder/sek. på 0,2 sek, och i bildhållningen. Kameran och tillbehören förvarades i två separata trälådor.
HS 70. Bildformat 10x55 mm. Bildhastighet upp till 1000 bilder/sek och exponeringstider ner till 1/300.000 sek.
På bilden ses Anders Åkerberg, Karlsborg, (SIFF-tidningen Nr 3/1988),
med en av dessa höghastighets- kameror)
Bilderna publiceras, med tillstånd, endast för denna hemsida.
Övrig svensk kamerahistoria
Importerade kameror
Ett flertal svenska firmor importerade kameror som sedan såldes i Sverige, i vissa fall, under eget märkesnamn. Här några exempel på detta.
Svenska Arto, startades av Joh. L. Larsson, troligen under 1910-talet, och hade sitt huvudkontor i Malmö, med filialer i Köpenhamn och Moskva. Från 1910-talet utgav de ett flertal fotokataloger med försäljning av importerade kameror och andra fotografiska produkter. Arto hade ingen egen kameratillverkning men hade fabrik för tillverkning av fotografiblanketter. Ett flertal kameror såldes under det egna märkesnamnet, Arto.
Under 1920-talet importerades och såldes atelier-kameror, under eget märkesnamn, Arto-Salongs- kamera, modell A i format 18x24 och modell B i format 24x30. . Kamerorna var tillverkade i mahogny och hade förnicklade mässingsbeslag, läderkantad kalikobälg, ställbara fram- och bakstycken med tanddrev, dubbel utdragsbotten framåt och bakåt och vridbart bakstycke kring en horisontell axel. Stativet var av svartmatterat gaffelmodell, försedd med fottrissor och förnicklad fotbromsanordning.
Under 1920-talet importerade och såldes även res-kameror, Arto-Reskamera, modell A i format 10x15, modell B i format 13x18, modell C i format 18x24 och modell D i format 24x30. Kamerorna var tillverkade av mahogny eller valnöt och försedd med mässingbeslag, kalikobälg med skinnhörn, dubbelt bottenutdrag med tanddrev för fininställning på visirskiva, omställbar mattglasram för höjd- och tvärformat, vridbart bakstycke och objektivbrädet ställbart i höjd-, djup- och sidled. Kameran levererades med två objektivbräden och 3 dubbelkasetter.
Under 1930/40-talen, importerades kameror från bl.a tyska Eho (Altissa) Kamerawerk (1928). Kamerorna såldes under eget namn, bl.a Arto-Box 3x4, Arto-Box 4,5x6, Arto-Box 6x9, Arto-Box 6,5x11, Arto 9x12 och Arto-Atelier- Kamera, för seriebilder 12x16,5. De flesta av dessa salufördes även av tyska Eho Altissa.
Forsners började i fotobranschen 1894, då Anders Forsner (1858-1942) utvidgade sin herrekiperingsaffär i Örebro med en avdelning för fotografiska artiklar. Forsners AB, Stockholm med filial, Fotografiska Magasinet, i Örebro, utgav under 1910/-20/-30-talen ett antal postorderkataloger där fotografiska apparater och förbrukningsartiklar salufördes. Huvudsakligen importerade kameror såldes, men även Hugo Svensson & Co:s, Svensk Express, Svea och Stella.
Under 1930-talet importerade företaget kameror från bl.a tyska Eho Altissa. De salufördes under det egna namnet, Bobby, (Bobby OB/16 3x4 på rullfilm 4x6,5 , Bobby 2B/16 4,5x6 på rullfilm 6x9 , Bobby 2A rullfilm 6x9 och Bobby 3B på rullfilm 6,5x11.
Företaget hade ingen egen kameratillverkning.
Jmf. Hessco Runa, Arto Box, Forsners Bobby och fabrikens eget namn på kameran, Eho-Box. Det är alltså samma kameramodeller, tillverkade av Eho Altissa, Dresden Tyskland, men sålda i Sverige under olika namn.
Grunden till Edv. Nerlien AB lades under 1884, då norrmannen Edvard Nerlien (1864-1927) öppnade en fotoaffär i Stockholm. Nerliens fotokatalog från 1903 (bilden t.v), var vid denna tid, den mest eleganta, inbunden i ett klotband med omslagspärm tryckt i guld, rött och violett.
Företaget sålde importerade kameror, bl.a ateljékameror "Jubileumskamera 18x24cm" och "Imiterad jubileumskamera", fallplåtskameror m.m.
Företaget "Stölten & Simonsen" var ursprungligen en dansk fotofirma som öppnade filial i Malmö, mars 1884, men då med tillverkning av blanketter, pärmar, mappar etc.
De började senare med finmekanisk verkstad för reparationer av kameror och annan fotografisk utrustning och så småningom med försäljning av importerade kameror. Bl.a såldes resekameror i mahogny, för plåtar, ofta märkta "Stölten & Simmonsen".
1914 inregistrerades det egna varumärket "Stölma". Stölma-kameror, är troligen tillverkade i Tyskland, på 1920 o 30-talet, av "Waurich & Weber, Welta Kamera Werke, Freital Dresden, för den svenska agenturen Stöltens.
1924, vid 40-års jubileumet, ändrade man namnet till "Stölten & Son". Nu började man även sälja grammofoner och skivor. Företaget gav ut ett antal postorderkataloger under namnet "Stölten & Son Fotografiskt Handelshus". Där såldes bl.a ateljekameror, resekameror m.fl importerade kameror, inkl. rullfilmskameror med det egna varumärket Stölma, (Stölma Special, Stölma I - III, och Stölma Sport).
Redan 1926 hade Forsners och Nerliens sammanslagits. 1935 uppgick företagen i "Forsner, Nerliens & Stölten AB", som 1943-10-23 ändrades till "FNS Foto AB" och senare, i mitten av 1960-talet, till "FNS-Weist AB", då AB Fritz Weist & Co hade införlivats. På det sättet fick man billigare inköp och gemensam katalog.
1950/51 presenterade företaget FNS Universal Metallkamera Ka 62, för formaten 4x5" och 5x7". (dubbelkassetter 12x16,5cm och 9x12cm, porträttfilm och plåtar). Kameran var troligen tillverkad i Tyskland. Den var utförd av electron-metall med bakstycke av teakträ, förnicklade beslag och bälg av klot. Bakstycket omställbart för höjd- och tvärformat samt lutbart bakåt och framåt och vridbart i sidled. Kameran såldes utan kassetter och objektiv, men fanns ofta med Schneider-Kreuznach Xenar 1:4/150mm och Press-Compur slutare.
FNS hade ingen egen kameratillverkning.
FNS Foto AB fick med tiden problem med lönsamheten och började avveckla verksamheten, vilket ledde till, att Weist Foto AB splittrades 1976. FNS Foto AB försattes i konkurs 1979-10-04 och konkursen avslutades 1986-04-16, då bolaget avfördes ur aktiebolagsregistret.
Helsingborgs Fotografiska Magasin grundades 1903, av Gustaf Ohnell, 1870-1951. och började sälja kameror och fotografiska artiklar. Redan 1896 hade Ohnell etablerat en porträtt- och förstorningsaffär och 1900 "Fotografi- och Förstorningsanstalt". 1923 överlät O rörelsen till sonen Gösta Ohnell och svärsonen Carl Regårdh. Gustaf Ohnell återgick till sina hobbies, teckning och målning. Gösta Ohnell var VD och innehavare fram till 1962, då den tredje generationen, Ingvar Ohnell, 1926-, tog vid.
Företaget saluförde huvudsakligen importerade produkter. Tyska Zeiss Ikon, var en av de största leverantörerna. Hefoma och dotterbolaget Lafoma, (Landskrona Fotografiska Magasin) utgav ett flertal egna fotokataloger från 1910-talet och fram till 1950-talet. I katalogerna salufördes bl.a importerade kameror, under eget namn, Hefo och Hefoma. I ex.v katalog nr 99 från 1929 (bilden), såldes Hefoma Reklam-Kamera (Kodak-fabrikat), Hefoma I för plåtar och planfilm 9x12, Hefoma II för plåtar och planfilm 6,5x9, 9x12 och 10x15 och Hefoma III för plåtar och planfilm 6,5x9, 9x12, 10x15. Under ett par decennier såldes mycket på postorder. På bilden visas Hefoma I, 9x12.
Företaget hade ingen egen kameratillverkning, men under 1940 och 50-talen tillverkade de förstoringsapparater och kameraväskor. Senare blev det även försäljning av radio, TV, piano, flyglar och grammofonskivor. 1971 övertog Expert företaget, efter tre generationer Ohnell, som företagsledare.
Molander & Son grundades 1921, som ett familjeföretag. 1949 bildades ett helägt dotterföretag, Molanders Fotoagenturer. Av detta företag bildades troligen varunamnet "Molfo". Företaget Molfo AB bildades 1955 och ägdes av Molander & Son. Då började Molander & Son, att marknadsföra Yashica i Sverige. Företaget Molfo Company har inga kopplingar till Molander & Son eller Molanders Fotoagenturer
I mitten av 1950-talet, förhandlade moderbolaget med japanska Yashica, att leverera kameror (Yashicaflex A1) till Molfo med företagets eget varumärke "MolfoReflex", (1955-57). Logotypen på sökarhuven togs bort och namnskylten ersattes. Kameran, tvåögd spegelreflex, 6x6cm, hade Yashica objektiv, "Yashimar 1:3,5/80mm och "Copalslutare" (1/10-1/200 + B).
Uppgiften om, att 1000 kameror beställdes och 400 levererades och såldes, har inte kunnat verifieras.
Kameran finns i några olika varianter. Skillnaderna är små, bl.a blixtkontaktens placering, rattarnas utseende, etc och beror troligen på förändringar eller varianter av Yashicaflex-modellen, under tillverkningstiden. Serienumren löper 85XX-86XX (första serien), 114XXX-114XXX och 313XX-315XX.
MolfoReflex & Yashica TLR Cameras in Sweden - An historical review by G.Årelind
Bröderna Jan och Adolf Fredrik Nyman började med cykeltillverkning 1893. Vid sekelskiftet tillverkades ca 500 cyklar per år av märket "Hermes".
1899 ombildades företaget till AB Nymans Werkstäder. Under detta namn importerade och sålde företaget även fallplåtskameror och klappkameror, märkta "Hermes Imp Af AB Nymans Werkstäder, Upsala" eller "Aktiebolaget Nymans Verkstäder Upsala".
Fotohandlarskyltar
Några fotohandlare placerade, under främst 1880-1890-talen, sin fotohandlarskylt på kameror som de sålde. Kamerorna var oftast importerade från Tyskland och England. Här några exempel på detta.
Edv. Nerlien Aktiebolag, Stockholm. Företaget drev fotofirma i Stockholm med filialer i Danmark och Norge. De utgav fotokataloger under 1910-talet. Företaget hade även fabrik för tillverkning av ramar och egen reparationsverkstad. Företagets fotohandlarskylt kan finnas på bl.a Murer från 1890/1900-talet.
Numa Petersons Handels & Fabriks Aktiebolag, Stockholm. Numa Peterson (1837-1902) var apotekare i Vadstena och Stockholm. 1874 lämnade han detta yrke och övergick till affärsverksamhet. Han var tekniskt intresserad och i sortimentet ingick bl.a kemiska och fysikaliska apparater, sjukvårdsartiklar samt fotografiartiklar, som salufördes i en butik på Hamngatan och senare Bergsgatan i Stockholm.
Företaget hade egen tillverkning av andra fotoapparater men ingen känd tillverkning av kameror förutom, att företagets verkmästare, August Westberg, hjälpte Nils Strindberg med, att inför Andrées ballongfärd mot Nordpolen 1897, konstruera en specialkamera, som kunde kopiera in datum, tidpunkt och vädersträck på filmen. Se ovan "Specialkamera för Andrées ballongfärd, mot Nordpolen 1897"
Företaget utgav under slutet av 1890-talet, kataloger över kameror och andra fotografiska artiklar. Företaget var även generalagent för bl.a Voigtländer & Sohn.
Efter Numa Petersons död övertogs företaget av sonen Mortimer Peterson (1867-1920). Sedan 1917 är företagets namn AB Nya Numa.
Företagets fotohandlarskylt kan finns på bl.a Mars, andra resekameror från 1880/90-tal och tyska klappkameror. På bilden, tailboard kamera 13x18cm, troligen tysktillverkad ca 1900, med fotohandlarskylt, Numa Peterson Stockholm.
G & H Hasselblad, Göteborg. Se avsnittet om Hasselblad.
Övrigt
Erik A. Wilkenson (1914-1991), var en svensk ingenjör och uppfinnare från Helsingborg. Han tog civilingenjörsexamen vid KTH, i Stockholm och utbildades därefter till jaktflygare vid F8 i Barkaby. Han är mest känd för sin uppfinning av ett bombsikte för svenska Flygvapnet.
Wilkenson var god vän med Viktor Hasselblad, och han ville själv utveckla en enkel och lättskött kamera. Han konstruerade Wilca-kameran ca 1958 och den tillverkades, av AkA Apparate und Kamerabau Gmbh, i Friedrichhafen, Tyskland, ca 1959-61.
Wilca-kameran hade ett sexlinsigt fixfokusobjektiv, Wilcalux-Filtra 1:2,0/16 mm , med programstyrd Prontorslutare 1/25-1/250, samt inbyggd selenmätare. Avståndsinställning saknades. Det vidvinkliga objektivet gav från en meter till oändligt och vid minsta bländare från två dm. Bländare och slutartider var kopplade till varandra enligt ett på förhand bestämt program. T.o.m filmkänsligheten ställdes in automatiskt - med hjälp av små piggar i botten på filmkassetten. Formatet var 10x14, på vanlig 16 mm film, laddad i specialkassett. Varje rulle innehöll 24 exponeringar. Den exponerade filmen samlades upp i en mottagande kassett, som lyftes ut och den nu tomma kassetten flyttades över till mottagarsidan. (jmf det senare Agfa Rapid-systemet)
Kameran kostade 538 kronor men blev aldrig någon succé. Det var bl.a Agfa och Kodak som satte en käpp i hjulet. De ville inte ha någon onödig konkurrens och vägrade att leverera 16 mm film till Wilcas specialkassetter, (se bild till höger). Dessa kassetter krävde en något tjockare 16 mm film för säker inmatning genom inskjutningsförfarandet. Denna hantering skedde i Helsingborg, (Wilca AB Helsingborg).
Det blev även problem med övriga material-leverantörer, (bl.a till slutare). Ofta saknades delar, så produktionen måste stoppas, och fördröjdes. Trots den lilla upplagan så finns därför ett flertal varanter, (se nedan).
AB Wilca Fotoservice Wilca Fotoservice i Hälsingborg hade ett special laboratorium för framkallning. Negativ film i svartvitt eller färg framkallades och levererades i skyddsdosa tillsammans med en provkarta och en ny ersättningsfilm. Därefter kunde man beställa kopior enligt önskemål. Diafilm framkallades och monterades i plastramar 3x3 cm. För användning i större visningsapparat kunde de även levereras i ytterramar.
Kameran finns i några olika varianter:
En förserie med objektivnr 059xx (för år 1959) Endast 5 nummer är kända, 05904, 05912, 05921, 05938 och 05943.
Seriemodeller som har ett objektiv-serienummer som börjar på 60xxxx, (för år 1960). Ingraveringen av "AUTOMATIC", har mindre bokstäver 18x2mm eller större 26x3mm, filterring i aluminium, etc. Kända serienummer löper från 600014 till 600249.
Serie 1: Inga serienummer i filmfack (se serie 2), svart filmtryckplatta, m.m. Det förekommer även modeller med delar från förserien
Serie 2: Serienummer i filmfacket vid gångjärnet, kända serienr C.111 - C.233, filmtryckplatta i krom, m.m
Modellerna kan även bl.a ha svart filmtryckplatta, rund sökare med kromring, svart framdragningsarm, filterring i krom, etc. Flera varianter finns.
Inkl förserien så tillverkades troligen drygt 200 ex, till försäljning, varav endast ett hundratal finns kvar. Ett flertal kameror kom tillbaka, från icke nöjda kunder, till fabriken och skrotades, och några modeller lämnade aldrig fabriken.
Wilca-kameran visades på "Photokina" i Köln 1960, och i det svenska TV-programmet "Tekniskt Magasin" med Erik Bergsten 1961.
Tillverkningen avslutades i slutet av 1961, men kameran fanns på marknaden till 1963.
Magnus Niell (Nilsson) 1872- 1962, föddes i Hurva, Skåne. Han började studera teknik i Stockholm och fortsatte på tekniska institutet i Köthen Tyskland, där han avlade sin ingenjörsexamen. Tillsammans med en holländsk skolkamrat startade de företaget Niell & Simons.
Enligt uppgift (TfA 1959) konstruerade Magnus Niell, över femtio småbildskameror och filmkameror under sin tid som uppfinnare.
Ticka-kameran, Houghtons Ltd, England
År 1903 konstruerade Niéll, den genom tiderna mest framgångsrika fickurskameran. Konstruktionen liknade ett tjockt fickur. Filmen, kassettladdad rullfilm, var 18 mm bred och rymde tjugofem exponeringar i formatet 1,5 x 2,3 cm. Objektivet satt på uppdragskronan och hade en bränvidd på 25 mm. Slutaren var gjord som en glidande plåt, kopplad till en fjäder som gaven fast exponeringstid på 1/25 sek. För att rikta kameran fanns en prismasökare, som man klämde fast runt objektivet.
Niéll tog patent på sin konstruktion den 6 september 1904 i Usa och några veckor senare i England och Tyskland. Han sålde de amerikanska tillverknings- rättigheterna till Expo Camera Co, där kameran såldes under namnet Expo. I England gjordes kameran av Houghtons Ltd. och såldes under namnet Ticka Watch Camera.
Kameran introducerades på marknaden för försäljning 1905 och blev mycket populär. Kameran fanns som Ticka fram till ca 1914 och som Expo fram till ca 1936. Den distribuerades över hela världen, bl.a även till Japan under namnet Moment.
Lopa I & II, Pocket Cyko No I & II
Lopa I tillverkades 1998-1902 och Lopa II 1902-04. konstruerades av Niéll, men tillverkades av C.F Kindermann & Co.
1902 tillverkades Lopa Luxur, en ovanlig version för plåtar 6,5x9 cm.
I England tillverkades kameran under namnet Pocket Cyko I (ca 1900) och Pocket Cyko II (ca 1902), av John J. Griffin & Co Ltd, London.
Övriga varianter finns, bl.a modeller som byggdes om från plåtar till bladfilm.
Amatör, Atlantic. Kameran tillverkades i Sovjetunionen (Gomz),1949-56, under namnet "Lubitel". Kameran har ett Lomo T-22 objektiv, 1:4,5/75 mm. Centralslutare ZT-5, 1/10 - 1/200 + B. Måtten 95 x 90 x125 mm och 550 g.
Amatör. Kameran såldes till väst på 1950-talet, under namnet "Amatör". (Lubitel betyder Amateur på ryska) Bl.a importerades den till Sverige och såldes på Konsum. (Amatör levererades 1950 med tre små varianter, /filterfackets storlek m.m/. Amatör II levererades 1951 med två små varianter).
Atlantic. Ytterligare en namnvariant finns, "Atlantic" som såldes av det svenska postorderföretaget Atlantic, Stockholm. (Atlantic levererades 1951-56 med tre små varianter).
Foinix, Atlantic 6x6 Foitzik-Kamerawerke tillverkade 1954-57, Mess-Foinix för 120-film. Foinar 1:3,5/75mm objektiv och Prontor SVS slutare 1-1/300 + B.
Enligt McKeowns är Atlantic en namnvariant av Foinix med avståndsmätare, tillverkad för det svenska postorderföretaget Atlantic. Atlantic 6x6 har en del av filmminnes markeringen färgad gul/blå.
Delmonta, Atlantic Royal 6x6 Möntanus Camerabau tillverkade 1954-59 Delmonta, en tvåögd spegelreflexkamera med Pluscanar 1:3,5/75mm och Prontor SVS slutare 1-1/300 + B.
Enligt McKeowns är Atlantic Royal en namnvariant av Delmomta, tillverkad ca 1956. Troligen för det svenska postorderföretaget Atlantic.
Troligen gäller det samma för Atlantic Olympia som också är en namnvariant av Delmonta.
Kan även det samma gälla Iloca (iloca) Rapid, namnvarianten Atlantic, som tillverkades 1952?
Durst Gil. Italiensk lådkamera, Gil var den första kamera som producerad av Phototecnick A.G, en italiensk firma som huvudsakligen är känd för sina förstoringsapparater. Den tillverkad 1938-42/ 43, då fabriken tvingades lägga om till krigsproduktion. Kameran levererades med frontplåt på italienska, tyska, engelska och även i ett specialutförande för Sverige, en frontplåt med svensk text. Generalagent i Sverige var Thiel & Svensson, Stockholm. . Det är en enkel lådkamera för 6x9 cm på 120 film. Menisk objektiv Incisar 1:11/105 mm och slutare av Guillotine typ, 1/25 eller 1/30 + B. Blixtsynk saknas. Måtten 81 x 102 x 115mm och 490g.
Innebörden av namnet Gil är något oklar. Vissa källor menar, att det härrör från en av Durst-bröderna, Gilbert, medan andra källor säger, att det valdes till minne av den fascistiska ungdomsorganisationen "Gil".
Zeiss Tengoflex. Kameran är tillverkad av Zeiss i Tyskland, 1941-42, i en mycket liten upplaga, något 100-tal, även om vissa uppgifter talar om ett något större antal. Hela serien levererades till Sverige, ca 1944, troligen som betalning för råmaterial. Kameran annonserades i "Foto" under 1944. Tyvärr så är det få som känner till uppgifter om denna kamera. Jag har även frågat Zeiss Ikon i Tyskland, som endast svarar, att ingen dokumentation om kameran finns kvar.
Det är en tvåögd spegelreflex lådkamera med få inställningsmöjligheter. Objektivet är Goerz Frontar 1:11/7,5 cm med bländarval 11 och 22, och enkel slutare M (ca 1/30) och T.
Olympiakameran. Så kallade tidningen Expressen sin nya reportagekamera, 1952. Kameran byggdes av instrumentmakaren Curt Hjerpe hos Molander & Son. Inställningen skedde genom ett prisma och som sökare användes ett kikarsikte. Objektivet var ett Dallmeyer 1:8/100 cm med inställning ner till 8 meter. Den var 135 cm lång och vägde 18 kg. Bakstycket var en Graflex spegelreflex 9x12 cm Fotograf Bertil Stilling (1924-2005) använde kameran vid vinterolympiaden i Oslo 1952.
Axel V Malmström
Axel Malmström (1872-1945), var sättare och faktor vid olika tryckerier i Linköping o Stockholm, bl. a vid AB Arbetarnes tryckeri i Stockholm.
Under sin tid som typograf i Stocklom började han fotografera. Fotograferandet gav möjlighet att lämna tryckeriet och bli yrkesfotograf. Sin första kamera byggde han själv. Han blev en pionjär inom pressfotografering och hade även en egen porträttatelje i Stockholm.
(bilden visar en av hans kameror)
AGA Baltic. AGA Baltic bildades 1931 och är mest känd för radio och ljudfilms system. Under 1940-talet tillverkade de även en handkamera, HK 6, som användes i flygplan B 3 och S 16 Caproni. Den laddades med rullfilm eller glasplåtar.(se bilder nedan)
AGA Baltic deltog även vid framtagningen av en avståndskamera, Ska 24 C/D för flygplan SH 37.
Harry Jansons röntgenkamera. Under sin tid som verkmästare vid Victor Hasselblad AB, tillverkade Harry Jansson (1910-2008) en röntgenkamera.
Kameran var ett hopplock av kasetten till flygkameran HK7. Objektiv 2,8/13,5cm och filmformat 6x9cm.
KÄLLOR
Litteratur:
Kataloger:
Övrigt: